Jag har en hel del kvar att göra här hemma innan jag känner mig nöjd. Så är det kanske alltid, speciellt när man bor lite större. Det finns alltid nåt rum som kan göras om eller fixas till. Mitt nästa projekt blir att göra klart inne på Philips rum. Hans platsbyggda bokhylla (som var mitt och S gamla sovrum) behöver styras upp. Som ni ser är saker bara inslängda där nu. Det är en himla röra. Jag ska även flytta mina kläder från garderoben ni ser till höger och ha allt inne i mitt sovrum istället. Logiskt och enkelt. Det har bara inte blivit av att ta tag i det. Någon dag när jag har tid ska jag rensa bland barnen leksaker igen. För ett tag sen skänkte jag och Jessica massa skönhetsprodukter till en kvinnojour. De lär ju behöva leksaker också? Har ni tips annars var man kan skänka hela, rena och fina leksaker? Det kommer en hel del bud hit, ofta när det är lite större bud kommer de i trälådor som ni ser på bilden. De är perfekta att förvara leksaker i. Men även där, det börjar bli lite för många olika lådor. Jag måste bli bättre på att få en bra struktur i alla rum här hemma. Det blir så mycket lättare att hålla rent och snyggt då. När jag och S bodde ihop hade vi städhjälp varannan vecka. Det var det första jag plockade bort när han flyttade. Jag kände att det var onödiga pengar ut när jag bara skulle ha barnen här hemma halva tiden. Konstigt nog lyckas jag fylla den där tiden... och det är oftast inte med att städa. Jag ska dock boka in ett vårstäd nästa månad. Så att det blir riktigt, riktigt rent och fint. Jag tänkte kort kommentera mitt förra inlägg som upprörde många. Jag menade verkligen inte att förminska cancer, bilolyckor och dödsbesked när jag skrev att jag fått ett vidrigt telefonsamtal. Jag är ledsen att ni tog illa upp. Att ni trodde att nåt värre som hade hänt än ett kräksjukt barn. För mig var det värsta tänkbara just då. Jag har närstående som drabbats av cancer. Jag har fått flera fruktansvärda dödsbesked på telefonen. Jag fattar att det finns värre saker än kräksjuka. Men ibland känns det som det inte riktigt spelar någon roll vad jag skriver eller hur jag uttrycker mig. Ibland känner jag att jag måste väga varje ord i en liten vågskål. Kan någon ta illa upp av det här? Kan någon tolka det här fel? Det är inte helt lätt att göra alla nöjda alltid. Jag gör mitt bästa, det måste få räcka.
