Jag ska sätta mig i veckan och strukturera upp mitt liv. Jag behöver få mer ordning och reda. På känslor, på jobbet, på livet och hemma. Just nu känns det som att jag har myror i hjärnan och livet är upp och ner. Jag har fått hjälp hemma med en bra struktur, det känns viktigt. Nu ligger allt där det ska. All gammal skit jag och S samlat på oss genom åren är snart rensat och slängt. Sånt kan man ju tycka att man borde göra tillsammans när någon flyttar. På ett sätt hade det varit bättre om jag hade sålt huset och börjat om från början på ett nytt ställe. Men jag ville så himla gärna bo kvar. Dels för att ha nära Jessica, Ibbe och Elsa, men också för att ge barnen största möjliga trygghet. Jag hade möjlighet att bo kvar och kände att det var bäst för barnen. Ni var några som kommenterade att jag borde tänka mig för ordentligt innan jag flyttar. Inlägget handlade inte om mig. Jag ska inte flytta någonstans. Jag stannar kvar i huset ett bra tag till. Även om jag skulle träffa någon som allt skulle kännas helt rätt med vill jag ta det lugnt. Jag kommer som sagt vänta med att presentera någon för barnen. Jag känner som tur är ingen stress att skynda in i något. Barnen är och kommer alltid vara mitt fokus och prio ett. När jag började gå i KBT började jag reflektera mycket över mitt liv. Hur mycket som faktiskt händer på en vecka i mitt liv. När som helst kan livet ta en annan vändning. Det kan vara till det bra, men också till det dåliga såklart. Ibland får jag en känsla av att mitt liv snurrar på mycket snabbare än andras. Att det händer mer i mitt liv än vad det gör i andras. Kanske har det med livsval jag gör. Jag kanske utsätter mig för förändringar mer än andra. Eller så händer det lika mycket saker i andras människor liv, det vet ju inte jag. Jag är en spontan person som gillar när det händer saker. Men ibland känner jag verkligen för att sakta ner. För att inte låta så mycket saker hända. Jag har halkat efter i min kvällsmeditation, jag vill börja med den igen. Men jag ska försöka ta mig tid på morgonen istället för på kvällen. För att sätta tonen för dagen. Lugn och ro. Och tanken att andetaget är mitt ankare är viktigt för mig. Vad som än händer runt omkring mig har jag alltid mitt andetag. Alltid. Det ger mig ro i själen.
