I år kommer jag att fira midsommar utan barnen. Aj. Så känner jag. Aj, aj, aj. Jag ÄLSKAR midsommar och har alltid gjort. Jag har såna härliga minnen från min barndom när vi firade midsommar. Alla var alltid glada, hade blommor i håret och vita krispiga kläder. Man fick äta god mat, plocka sju sorters blommor och lägga under kudden och vara uppe extra sent. Jag minns doften av fotogen när vi somnade av vågornas kluckande i båten. Jag har bara härliga minnen av midsommar och det vill jag ge vidare till mina barn. Förra året var vi nere i pappas sommarhus i Torekov. Jag, Alice och Philip. Det var fint. Men eftersom de var hos mig förra året är de inte hos mig i år. Det känns... tomt på nåt sätt. Tänk vad mycket de växer på ett år. Jag, Philip och Ibbe. Jag ska fira midsommar med Nicklas i år, han har inte heller sina barn. Vi ska förhoppningsvis åka Ibbes och Jessicas båt. Med ett gäng kompisar. Jag hoppas på det! Sen ska jag faktiskt jobba, jag kände att jag lika gärna kunde hoppa på ett pass på SkinCity under midsommarhelgen. Ser fram emot det! Jag älskar att man har blommor i håret, klär en midsommarstång och äter jordgubbstårta. Det är ingen stress, inga julklappar som ska delas ut. Inga förväntningar på samma sätt som det är under julen. Ingen stress att hinna träffa alla, alla, alla. Jag älskar som sagt midsommar. Nästa år ska jag ställa till med en stor fest med massa barn och vuxna. Underbart! Hur firar ni midsommar? Eller gör ni det inte?
