Barnen åkte till sin pappa i lördags morse istället för i torsdags på grund av sjukdom. Och i måndags sov Alice hos mig, eftersom hon hade följt med en kompis hem efter förskolan. Så dagarna utan barnen har inte varit lika många som vanligt. (Vi kör varannan vecka). Men ändå är saknaden lika stor och lycka oändlig när kalendern visar torsdag. Kylen ska fyllas med deras favoritmat och i helgen ska vi till stallet. Så peppad inför att de ska komma hem till oss. Så mycket kärlek till den här lilla killen... ... och hans syster som börjar förskoleklass efter sommaren. Nu står hon i kö till tre olika alternativ. Och jag håller självklart tummarna för förstavalet, även om de andra två också vore kanon. Hon är redan pirrig inför att förskoleklassen ska börja, jag också. Jag berättade för henne att det inte hette så när jag var liten. Men jag minns inte vad det hette? Sexårs tror jag att det hette.
