Ikväll somnade barnen på mindre än tio minuter. Det var skönt att det var den typen av läggning och inte som den var igår... Philip vägrade sova. Han sov alldeles för länge på dagen så att nattningen skulle bli svår var väntad. Vid den typen av situationer tycker jag att det är jobbigt att inte vara två. Det finns liksom ingen att byta av med som det gjorde innan. Då gjorde jag ett försök eller två, sen bad jag Stefan om att ta över. Nu finns bara jag och det är bara jag som kan se till att barnen somnar. Philip fick vara uppe med mig och sprang runt och steppade på vardagsrumsgolvet. Det var såklart dumt att han somnade sent, men jag njöt av vår tid tillsammans. Han var så busig och så gullig. Hela mitt mammahjärta fylldes av kärlek. En pigg liten trubbnos sent igår. Efter lite dansande kröp han ner nära mig i soffan och så tittade vi på film. Jag var övertygad om att han skulle somna där, men icke. Han pratade och skrattade. Och höll sig vaken. Han somnade nära mig uppe i sängen när klockan närmade sig halv tolv. Och vaknade pigg som en mört när klockan slog 06 i morse. Ibland önskar jag att jag hade lite av hans energi faktiskt. Idag fick barnen måla tavlor till Stefan eftersom det är fars dag. De började med att måla med penslar men övergick snabbt till att använda fingarna och sen hela händerna istället. Det var bara att hoppa in i duschen efter målarstunden. Nu ska jag göra en stor kopp te med massa honung i och klippa veckans avsnitt av Tvillingpodden. Jag ska försöka att gå och lägga mig innan 23 ikväll, men hur trött jag än är på morgonen har jag så svårt att komma i säng tidigt. Jag vet inte varför det är så, det har alltid varit så. Jag är pigg på kvällarna.
