Igår la jag upp en bild på en två veckor gammal kattunge på instagram. Jag frågade hur mina följare tänker och tror om katter och små barn. De flesta var positiv inställda. Jag har inga planer på att köpa en kattunge just nu, men längre fram vill jag absolut ha ett husdjur eller två. Nicklas ringde mig i morse och lät stressad på rösten... Han sa "Älskling, jag visste inte att du ville ha katt...". Jag lugnade honom och sa att jag inte ska köpa en och han pustade ut. Han hade oroat sig för hur jag skulle reagera när han sa att han absolut inte vill ha en katt. Har ni sett något gulligare? Man vill ju bara pussa på den där lilla munnen. Tassarna. Nosen. Ögonen. Allt är bara så sinnessjukt gulligt! Jag vill åka tillbaka och hälsa på igen om två veckor. Jag fick förklara för Alice och Philip att man inte kunde hålla i de nu när de är så små. De behöver vara nära sin mamma. Alice tänker och funderar så mycket. Man riktigt ser när hon tänker och sen ställer hon massa frågor. I morse frågade hon mig varför min rumpa är så stor. Och om jag skulle gå naken till jobbet idag. När hon skrattar från hjärtat blir jag rörd. Hon är så söt. Hon pratar mycket om djur, fåglar och döden. Hon säger att man kommer till himlen när man dör, kanske för att jag sagt att min gamla hund Mimmi är himlen. Är det fel att föra över vad man tror på sina barn? Jag tror att man kommer till himlen när man dör. Vad tror du?
