Tystnaden här beror på en dag på sjukhuset. Eller ja, flera olika sjukhus. Dagen som började så bra med sång för Elsa och paketöppning slutade på sjukhuset. De ringde från Philip förskola och sa att han varit med i ett bråk med en kompis. Att han förmodligen behövde träffa en läkare. Glad kille i morse innan förskolan. Jag vill faktiskt inte klaga på sjukvården, för jag vet hur satans stressigt de som jobbar där har det. Men så som jag blev bemött på min vårdcentral imorse ska det inte gå till. Hon sa "Vi har drop in mellan 8 och 9 och Täbys mottagning öppnar 17". Där står jag med en son som blöder i ansiktet och klockan är strax innan 10. "Vart ska jag vända mig då?" frågar jag förvirrat, eftersom 1177 sagt åt mig att åka just till den mottagningen. "Du, jag kan inte ta beslut åt dig" sa hon irriterat. Okej. Jag förstår att man kan vara stressad/ha en dålig dag, men man behöver inte vara otrevlig. Vi åkte hur som helst till Danderyds sjukhus efter ett besök på en annan vårdcentral. Där var folk galna. I väntrummet alltså. De gormade om Sveriges och deras dåliga sjukvård. Om väntetider som inte var rimliga. Jag förstår att folk ledsnar på att vänta men man får inte ta ut det på personalen. De gör så gott de kan. De går ta mig tusan på knäna. Jag tycker också att det är segt att vänta. Irriterande att bli runtslussad till olika avdelningar och sjukhus. Men! Jag skulle aldrig bli arg på personalen. Sjukvården i Sverige ÄR bra. Vi är lyckligt lottade med den vård vi har. Mer om detta längre fram, nu ska vi gå på kalas hos Elsa.
