...och de sista vågorna ebbat ut. Just när allt står stilla och pulsen slår normalt. Just när man ser ljuset igen efter en tid av grått och mörkt. Då vänder allt. Men precis så som jag tagit mig igenom stormat förr, kommer jag komma ut på andra sidan, starkare. Jag står kvar, trygg, lugn och redo. Redo att slåss för vad som är mitt. Redo att möta det som måste mötas. I en tid av mörker ser jag ljus. Jag vet att jag klarar så mycket mer än jag någonsin trodde var möjligt. Jag vet att allt kommer att bli bra. Allt sker av en anledning. Mina tårar är inte ett tecken på svaghet, de är ett tecken på den kärlek som finns i min själ. Den kärlek som finns i mitt hjärta. Den kärlek som betyder allt. Vi hörs i eftermiddag! <3 Länge leve kärleken!
