Igår var mamma här med varsin julkalender till barnen. En sån där klassisk med en liten chokladbit bakom varje lucka. Jag får se om jag plockar fram den här varje dag. Eller varje dag blir det ju inte slog det mig nu... De är ju hos Stefan halva tiden. Men dagarna de är hos mig... Konstigt det där. Att helt plötsligt glömma bort att de faktiskt inte är hos mig alla dagar i veckan. Det är många såna där saker jag ska ta mig igenom. Det stämmer säkert det där med att ha ett sorgeår. Även vid en skilsmässa. Jag ska kolla med Stefan om han planerar att ha någon typ av kalender hemma. Nästa år ska jag nog göra en liten minipaket-kalender. Det är fint och roligt, men vilket himla jobb det ligger bakom. Hur gör ni med kalendrar till era barn? Gör ni egna? Köper färdiga? Skippar det helt? Jag minns att mamma alltid gjorde en egen paketkalender till oss, men då var vi lite äldre än vad Alice och Philip är. Men det var verkligen en dröm att få öppna ett litet paket varje morgon.
