Jag såg att jag fick en kommentar om att jag frågade er varför Philip gråter. Det var en hård och kall kommentar. Jag känner egentligen inte att jag behöver försvara mig, men nu gör jag det i alla fall. Återigen. Det var INTE jag som valde att ha barnen halva tiden. Det krävs två för ett äktenskap. Jag vill INTE ha barnen halva tiden. Jag skulle vilja ha barnen ALLTID! Så när jag får kommentarer om att jag är med honom för lite, ja då blir jag arg. Och ledsen. Jag VET varför Philip gråter. Han är inne i en fas av mycket känslor, av tankar om tid, separationer och tid ifrån varandra. Jag skriver den typen av rubriker och frågor för att skapa en dialog med er som läser. Det är det bloggen handlar om för mig, att prata med er. Höra om hur ni har det, ni som också har barn. Jag tycker att det är trist när det är helt tyst här. Igår hade vi en överraskningsmiddag för Jessica, som en typ av baby shower. Det blev SÅ lyckat! Jag ska lägga upp bilder från det så fort jag kommer hem från jobbet. Men hon blev minst sagt chockad, hon anade ingenting. Världens bästa tvilling, som jag älskar henne. Jag blir pirrig varje gång hon ringer. Jag tänker att hon ska säga de magiska orden "Det är dags". När hon ringer kommer jag åka till förlossningen för att vara med när hon föder. Once in a lifetime. Jag är så lycklig för det, att jag får det förtroendet att få vara med på en väldigt privat och intim stund.
