I morse vaknade jag av att Alice kröp ner i sängen bredvid mig och Philip. Jag nattar båda barnen i min säng och sen när jag går och lägger mig bär jag in Alice i hennes rum. Jag testade att göra samma sak med Philip för ett tag sen, men nej. Min magkänsla säger nej. Jag vill ha honom i min säng och han verkar trivas så bra med att sova med mig. Det kommer en tid i livet när barnen kommer sova i egna rum. Jag tänker att när jag och Nicklas flyttar ihop (LÄNGTAR!) kommer det bli trångt att sova tre eller fyra personer i samma säng. Men det är längre fram, men tankarna går dit i alla fall. En framtid med en familj på sex personer. Fin tanke. Inte alls skrämmande längre som jag tänkt innan. Det var den här bilden hos Nicklas som jag fastnade för när jag hittade honom på instagram. Det är nåt med hans blick som gjorde mig nyfiken. Och jag känner mig fortfarande väldigt nyfiken på honom. Det är så mycket jag vill veta om honom. Fina, fina människa. Jag har aldrig träffat någon som honom. Så kärleksfull, kommunikativ och rolig. Vi skrattar massor tillsammans och det betyder mycket för mig. Hur som helst, tillbaka till morgonen. Alice kom in och la sig nära och ville att jag skulle tända taklampan. Jag viskade till henne att Philip sov och att hon också skulle försöka somna om, då tassade hon in till sitt rum istället. När min väckarklocka ringde 15 minuter senare smög jag in till henne. Hon hade byggt en liten koja i sängen som hon somnat om i. Gulliga lilla unge. Till frukost gjorde jag havregrynsgröt med en halva banan, lite rivet äpple och kanel på. Jag såg att jag hade fått en kommentar om att kanel är farligt i för stora mängder. När jag skrev att jag öser på massa, massa kanel kanske jag överdrev en aning. Vi pratar om lite mer än en halv tesked på gröten, om ens det. Jag och Jessica tog bilen till kontoret efter att vi lämnat barnen på förskolan. Det är alltid extra sorgligt med måndagslämningarna när de varit hos mig hela helgen. Men båda barnen studsade in. Alice var stolt över sitt rosa och lila nagellack och Philip var peppad på att berätta om sin ridtur på Primör. Jag är glad att de är trygga på förskolan. Vi åt lunch i Täby centrum, jag var inne i en butik och lämnade mitt CV och pratade med butikschefen. Jag letar som ni kanske vet ett extrajobb och håller nu tummarna för detta. Efter vår jobbdag på kontoret åkte jag hem och åt middag hos Nicklas. Han grillade och sen blev det monopolspel. Jag var katt... katt! När tog de bort strykjärnet och satte dit en katt och en T-rex istället? Jag älskar monopol, det är så kul även om jag kom sist av gänget. Nu sitter jag hemma igen vid köksön och borde såklart sova. Klockan är halv ett... Men jag är inte trött längre. Jag är uppfylld av energi, kärlek och lycka från några timmar hemma hos Nicklas. Bra måndag!
