Jag får en del förfrågningar om att medverka i intervjuer och prata om skilsmässan. När jag var med i Nyhetsmorgon och pratade om hur det var att bli lämnad frågade jag S om lov innan. Varför det? Jo, för att han är pappa till mina barn. Hade han inte varit det hade jag faktiskt inte brytt mig det minsta om att be om lov. Då hade jag velat prata om varför det blev det som det blev. Jag äger trots allt min egen historia. Min egen upplevelse av den fruktansvärda påsken 2017. Nu har jag fått två nya förfrågningar. En lång intervju i P1 och även en intervju i Malou efter tio. När jag var med i Nyhetsmorgon strömmade det in mail från kvinnor och män (mest kvinnor) som också gick igenom en skilsmässa/separation. Att de kände att det jag sa var ett stöd. Det är fint att kunna hjälpa andra tycker jag. Jag är långt ifrån en expert, men genom att berätta min upplevelse och sätta ord på mina känslor kan jag uppenbarligen stötta andra. Bra och viktigt tycker jag. Jag läste Martina Haags bok "Det är nåt som inte stämmer" för andra gången mitt i skilsmässans mest turbulenta tid. Eller jag lyssnade på den som ljudbok när jag gick kilometer efter kilometer ute på Djurgården. Jag känner igen mig så mycket i henne. Det var sköt att läsa hennes ord och känslor om att bli sviken av den man älskar. Någon som läst den? Jag skulle gärna skriva en egen bok om min upplevelse, men det får bli längre fram.
