Jessica är ensam med båda sina barn den här veckan, Ibbe är ute och åker båt med en kompis. Så hon frågade om jag kunde tänka mig att komma dit och hjälpa till. Det ville jag såklart! Jag packade min väska och åkte dit efter jag hade jobbat klart. Elsa och jag fixade indisk middag (köpt!) som vi åt alla tre. Så mysigt! Efter det blev det bebisgos och skrattfest i soffan. Jag höll på riktigt på att kissa på mig när Elsa lekte med Bonnie. Det är så roligt att se de två tillsammans. Jag tror vi satt såhär i 20 minuter. Jag skrattade tills jag grät, det var en så härlig stund. En annan stund jag sparar i mitt hjärta för evigt är Bonnies första riktiga leende mot mig. Jag höll i henne, hon var mätt och glad och log stort. Flera gånger. Tårarna ville inte sluta rinna. Tårar av lycka! Hon är så himla himla gullig! Fina, fina älsklingen! En annan gullis är Signe. Här ser hon inte så lycklig ut, hehe. Men idag är jag riktigt, riktigt seg. Jag är inte vad att sova med bebisar längre. Vad snabbt ändå man glömmer bort (förtränger!) det där med upphackad sömn... Jag tror jag vaknade varannan timme av Knirken, som Bonnie också kallas. För hon låter som en knarrande dörr. Och tidigt i morse la sig Elsa vid mina fötter och Signe på mig. Trångt? Ja! Mysigt? Ja, men faktiskt. Nu ska jag och Nicklas förmodligen boka en härlig weekend till Italien. Det blir nog Comosjön, men vi vet inte än vilket hotell vi ska bo på.
