Igår kom Annika hit till Silverdal och vi tog en långpromenad ute i skogen. Monkey badade (inte hela sig iof) för första gången. Hon busade runt i vattnet, som hon först tyckte var lite läskigt. På kvällspromenaden som jag och Nicklas tog tillsammans hoppade hon i och kopplet slets ur min hand. Har en liten klämskada på fingret idag, men det var det värt. Jag älskar att se henne så glad och full av energi. Hur vackert träd som blommar? Är det äpple? Monkey och havet. Livet med hund blev så mycket bättre än jag hade kunnat föreställa mig. Det är helt underbart att komma ut i naturen varje dag. Jag har träffat så många nya människor tack vare Monkan. Bland annat en familj som har en pudel som heter Bruno. Monkey och Bruno är verkligen förälskade i varandra. De pussas och kramas, som bara pudlar kan med sina långa armar. Familjen till Bruno är så varma, kärleksfulla och fina. Om inte vi hade haft Monkey hade vi aldrig lärt känna den familjen. Fint ju! Det ÄR mycket jobb och det kostar mycket pengar att ha hund. Inte bara i form av mat, utan även försäkring, vaccin och oväntade besök hos veterinären. Jag har förstått att intresset för just hundar och valpar har ökat nu i och med Corona. Men! Jag vill lägga in ett men... Man kanske har tid nu för att man jobbar hemifrån, men ingen vet när livet återgår till någorlunda normalt igen. Jag hade aldrig haft möjlighet att jobba på sjukhuset om inte Nicklas hade jobbat hemifrån. Jag ville inte köpa Monkey och sätta henne på hunddagis. Från och med augusti när vi flyttar in på kontoret (där hon ska vara med oss varje dag) kommer jag inte kunna jobba lika mycket på sjukhuset. Jag tycker att man ska tänka igenom sitt köp av hund noga innan man gör det. Det gäller ett liv som ska vara med i säkert 14 år.
