Jag älskar när Philip vill le när han blir fotad. Världens gulligaste lilla min med munnen och ögonen. Han kom springande mot mig igår på förskolan med lera i hela ansiktet. Han hade lekt i en vattenpöl och hade verkligen haft det roligt. Jag försöker att inte ha på mig något plagg jag är rädd om när jag hämtar barnen. Jag vill kunna krama barnen ordentligt, även om de är fulla i snö eller lera. Jag blir sällan arg över smuts eller spill, det mesta går att tvätta. Huvudsaken är att man har roligt tycker jag. Som barn tycker jag inte att man ska känna sig begränsad i sin lek i rädsla att smutsa ner sina kläder. Jag köpte en bukett blommor till Philip och det gjorde honom så lycklig. Han är så stolt över den här buketten. Den fick stå på hans plats i morse när han åt frukost. Som jag älskar den här påhittiga lilla människan. Han har en förmåga att stänga av sina öron helt. Det är som om han inte hör. Jessica var övertygad om att han hade problem med hörseln, men på hans 4-års kontroll bevisades motsatsen. Han hör helt perfekt. Det är bara han som väljer att stänga av. Jag önskar att jag också kunde göra det ibland. 4 1/2 ljus. Godaste chokladmuffinsen från Ganache. Idag ska jag hämta barnen tidigare på förskolan och de ska gå på dans/teater/show. Nu var det ett tag sen vi var där, så de längtar verkligen. De får sjunga i mikrofon, dansa och spela teater. Så nu ska jag packa ihop mitt hemmakontor och bege mig ut i slasket. Jag vill att snön ska stanna på marken, jag håller tummarna.
