Igår var Niclas hos oss och åt middag, till barnens stora lycka. De är väldigt förtjusta i honom. Det känns så skönt att han också har barn. Han har liksom förståelse för att en nattning drar ut på tiden. Eller att barnen är trötta och gnälliga. Hans barn är äldre så han har redan gått igenom småbarnsåren. Han är så fin med barnen. Igår kröp Philip upp nära Nicklas i soffan och la sin hand i hans. Då blev jag så rörd att tårarna rann. Så fint. Bus i middagen! Alice hade en liten leksak som tog tuggor av Nicklas fingrar. När han sa "aouch" skrattade barnen så mycket att de ramlade ihop. Om och om igen. Efter förskolan plockade jag fram glitterpennor, tuschpennor och canvastavlor. I ena hörnan på Alices canvas ser ni hennes lilla fot. Den är från när hon var nyfödd. Tanken var att fylla hela med hennes växande fötter. Det blev aldrig så. Vi åkte till en kompis som heter Anna och träffade hennes fyra kattungar. Ulliga, gulliga, så söta! Att se Nicklas med en kattunge väckte några slags moderskänslor i mig. Haha. Han var så fin med kattungarna. Alice ville gärna ta med sig alla hem. Jag också. Jag blev verkligen sugen på att köpa ett litet husdjur till barnen. Men jag tror vi väntar ett par år... Och då blir det förmodligen en hundvalp. Nu ska jag och Jessica bli intervjuade för en bok som vi ska medverka i. Så spännande!
