Oj, oj. Nu är jag vid medvetandet igen. Jag har mått så fruktansvärt dåligt. Jag vaknade mitt i natten och kände att jag hade ont i halsen. Ni vet sådär riktigt jäkla rakbladsont. Jag opererade bort mina halsmandlar när jag var yngre, för jag hade halsfluss varannan månad. Jag har inte haft halsfluss sen dess. Tills nu. Jag kände direkt i hela kroppen att detta inte var förstadiet till en förkylning. Jag ringde barnens pappa och frågade om de fick komma till honom en dag tidigare. Det gick bra. Att köra bil med hög feber är ingen höjdare, men det gick. När jag hade lämnat barnen fick jag en tid hos en sjuksköterska. Alla läkare var uppbokade. Hon tog halsprov och blodprov och såg snabbt att det var just halsfluss. Frossan jag hade där inne i labbet... Och illamåendet över den tjocka halsen. Jag började kräkas. Så jobbigt. Där och då kände jag bara "skicka mig på till Danderyd och lägg in mig, jag kommer dö". Jag tänkte bara så, jag sa det inte högt. Jag körde och hämtade ut penicillin och la mig hemma i soffan under två dubbla täcken. Det tog 15 timmar innan febern gick ner, trots både alvedon och ipren. Idag är febern under kontroll och det går att dricka te. Igår kunde jag inte ens svälja mitt eget saliv. Usch för sjukdomar som dessa. Båda barnen har varit hos läkaren i morse och lämnat halsprov, eftersom de också haft feber i veckan. Ingen hade halsfluss som tur var. <3
