Igår onsdags eventet blev jag upphämtad av Nicklas och så åkte vi och kollade på fotboll. Tanken var att vi skulle äta middag tillsammans, men jag var alldeles för mätt efter all gelato och alla goda charkisar. Men jag drack öl, kollade på fotboll och hade det mysigt med Nicklas. Det finns mycket som är jobbigt och tufft med att gå igenom en skilsmässa. Bland annat är det vidrigt att vara ifrån barnen. Även om det nu har gått ett år sen jag separerade har jag inte vant mig. Vid varje lämning där jag vet att jag och barnen inte ska ses på några dagar går mammahjärtat i tusen bitar. Men, nu vill jag lyfta upp fördelarna med att skilja sig. När jag inte har barnen kan jag verkligen maxa tiden och fylla den med saker jag mår bra av. För min och Nicklas relation är det optimalt att få så mycket tillsammans. När vi har barnveckor (jag har fortfarande 2-2-3-schema fram till semestern) fokuserar vi på våra barn till 100%. Och när vi är barnfria får vi all tid i världen till bara oss. Nicklas har tvillingar från en tidigare relation, han är alltså också separerad och har barnen på halvtid. Vill jag och Nicklas ligga i sängen och sova och kolla på serier en hel dag, ja då kan vi göra det. Vår relation har inga måsten, inga krav och inget som känns jobbigt. Det är ovant kan jag säga. När man får barn förändras relationen på många sätt. Det finns många faktorer som påverkar kärlekslivet, sexlivet och tiden till varandra. Och det är okej! Det är okej att lägga sin tid, sitt fokus och sin ork på det nyfödda barnet. När jag och Nicklas bara är vi två har vi som sagt inga måsten. Vi får planera vår tid helt fritt. Vi kan resa bort en vecka om vi skulle vilja det. Vi bor inte tillsammans (än!) så det finns inga diskussioner om tvätt, disk eller städning. Sen är ju vi fortfarande nykära och det är såklart att det mesta känns lätt och smidigt då. Jag kan dock erkänna att vi har bråkat. Eller haft diskussioner som har slutat med tårar. Men vi kan kommunicera på ett sätt jag inte gjort i tidigare relationer. Nicklas får mig att prata, fast jag vill bara tyst. Han märker på mig så fort det är något och det fångar han upp. Vi ger varandra mycket bekräftelse, närhet och kärlek. Vi pratar men framförallt lyssnar vi på vad den andra säger. Vi har båda lärt oss otroligt mycket av våra gamla relationer, som av många olika anledningar inte har fungerat. Ibland är det trist med ett tungt bagage, men i vårt fall känns det viktigt. Vi båda vet hur det känns i magen när en relation inte är bra och vi båda vet vad vi kan göra bättre för att lyckas den här gången.
