Jag är expert på att oroa mig i onödan. Måla upp en bild av hur saker och ting ska bli och kännas. Oftast, för att inte säga alltid så har jag oroat mig i onödan. Detta är något som jag behöver öva på att sluta göra. Idag föll en stor sten från mitt bröst, jag gjorde en sak som jag oroat mig över i veckor. Ja, kanske till och med månader. Nu är det gjort och det kändes så mycket bättre och lättare än jag trodde att det skulle göra. Jag vill säga till er vad det gäller, men det rör inte bara mig så jag kan inte säga mer än så. Nu känns det okej, faktiskt bra. Igår var min lillebror hemma hos oss. Vi gick ut i skogen för att leta svamp. Jag hade ingen aning om att vi hade så mycket svamp så nära oss. Vi har alltid åkt iväg innan när vi ska plocka svamp, men så fanns det i skogen precis här vid huset. Vi letade upp pinnar... ...så att vi kunde göra upp en eld och grilla korv. Philip blev trött efter den kämpiga promenaden och ville sova. Pappa kom förbi och grillade med oss. Jag hittade en fjäril. <3 Jag ser den som ett bra tecken. Fjärilar i magen finns det gott om, men jag visste inte att de fortfarande flög fritt ute i skogen. Lillebror och Alice på väg hem. Till middag blev det såklart svampsmörgåsar. Ett glas rött såhär när man lagar mat är ljuvligt tycker jag. Vi satt uppe en stund och pratade innan vi sa god natt. Idag har vi varit i stallet och ridit. Jag tror aldrig att jag sett Alice så lycklig och fokuserad på samma gång. Jag visar bilder och en vlogg på det längre fram. Nu ska jag göra en kopp kaffe och kolla på Gåsmamman. Jag har bara ett avsnitt kvar. Båda barnen ligger och vilar, de var helt slut efter timmarna hos hästarna. Hoppas att ni har en lugn och skön söndag.
