Dagens planer att åka till Annika och Frans skrotades. Och pappa skulle ha kommit hit och hälsat på. Alice är förvånansvärt pigg trots snor och feber, så båda barnen har börjat packa ner sina leksaker i sina rum. De har väldigt många gosedjur, det är en sak som är säkert. Då har jag redan rensat en omgång. Men det där med gosedjur är svårt tycker jag. Det har jag alltid tyckt. Jag har hur många som helst kvar från att jag var barn. Det är som att djuren har en själ så fort de lämnar affären, haha. Knäppt, jag vet. Men det går bara inte slänga. Idag har vi tittat på Trassel och Pelle Svanslös. Philips nya kläder kommer från Gina tricot och deras mini-kollektion. Alice fick likadana men valde att ge sina till Philip, hon gillar tydligen inte tigrar... Jag tycker tröjan och tightsen var så fina och Philip säger att det är Shere Khan. Nu börjar det sakta men säkert smälta in att vi flyttar om en vecka. Mindre än en vecka. Jag känner att jag är i fas med all packning och tårarna är inte längre närvarande. Nu känner jag att det är dags att släppa taget om det här huset. Låta en ny familj skapa minnen här. Ett riktigt fint minne från uteplatsen är en av många kräftskivor vi haft här. Det har blivit en och annan selfie i den där spegeln. Den ska med i flytten också. Är det nåt jag verkligen saknar hemma hos Nicklas så är det en helkroppsspegel. Tjusig tjej på väg till jobbet. Hej då lilla gatan, det har varit en ljuvlig tid. Stundvis riktigt tuff också, men mest bra och fint.
