Sen jag fick barn har jag lärt mig väldigt många saker jag inte kunde eller visste om innan. Men en sak som jag verkligen lärt mig och fått acceptera är att det sällan blir som man har tänkt sig. Men oftast blir det bra, eller ibland ännu bättre i alla fall. Idag blev en sån dag. Jag hade precis ätit lunch på jobbet när min mobil ringde. När förskolans namn dyker upp på displayen får i alla fall jag lite ont i magen och svettningar på ryggen. Jag blir alltid rädd att det har hänt något. För det är ju ofta så, de ringer om något av barnen är sjuka eller om de har gjort sig illa. Idag ringde H och sa att Alice kändes varm och sjuk. När jag kom dit låg hon i H:s famn med rosiga kinder och blanka små ögon. Jag tycker så mycket om H som pedagog, hon är fantastisk. Kommer sakna henne massor när vi byter förskola. Foto: Olivia Age Jag fick bädda ner Alice i soffan och hon fick lite saft att dricka. Hon känns lite piggare nu, men tyvärr har vi fått ställa in morgondagens kalas. Hennes temp visar på 38 grader, trots att hon är alldeles still, så nåt är ju knas. Hon får vila, äta glass och sova. Det får helt enkelt bli en lugn helg. Jag kommer alltid minnas vår nyårsafton med värme och kärlek i hjärtat. Jag, Alice och Philip, de tre musketörerna. Bara vi. Världens mysigaste nyårsafton. Jag var sjuk men jag och Alice höll oss vakna till 12-slaget och kramade om varandra när 2018 blev 2019. Jag trodde att Alice skulle bli ledsen när jag sa att det inte blir nåt kalas, men hon sa att hon förstod. Att hon inte skulle smitta nån. Det är mycket prat om smitta och sjukdomar här hemma nu, vilket i och för sig är spännande. Men när Alice säger "Mamma, jag lovar att inte smitta dig" blir jag ledsen. Hon får smitta mig hur mycket hon vill, jag vill inte att hon ska behöva vara rädd för att göra mig sjuk.
