Hej hallå 2019! Ett nytt år, ett år där mycket kommer att förändras. Jag börjar ett nytt jobb, jag ska bli sambo med Nicklas och barnen kommer att byta förskola. Eller ja, först ska vi ju få mitt hus sålt. Men planen är ju att flytta i år, så vi håller tummarna för det. Jag är oändligt trött på att vara sjuk nu. Efter att ha påbörjat min tredje kur med penicillin på en månad kände jag att jag måste göra nåt. Jag måste boosta kroppen med vitaminer. Jag behöver vara snäll mot kroppen, ge den det den behöver, inte det jag helst vill ha och är sugen på. Jag älskar bröd, godis och pasta, men behöver få in mer grönsaker och bär i kosten. Jag behöver bygga upp immunförsvaret (om man nu kan det!) genom att äta mat som ger energi. I morse blev det därför rykande varm havregrynsgröt med massa hallon och blåbär i och på. Jag rörde ner frysta hallon och blåbär i gröten när den nästan var klar. Sen toppade jag den även med frysta bär. Jag hade kanel i gröten också, det tycker jag är gott. Till det blev det ett ägg (perfekt kokat!) och två koppar kaffe. När det bara var 20 minuter kvar av 2018 somnade Philip nära mig. Han orkade inte vara vaken längre och jag förstår honom. Han var en kämpe som höll ut så länge. Det första han sa (eller skrek) när han vaknade i morse var "HAR DET SMÄLLT ÄN?!". Det kändes hemskt att säga att ja, det har det. Men jag sa det. Och berättade att han kanske orkar vara vaken nästa år. Och då blev han glad. Några minuter i tolv ringde Nicklas och hans söner och vi körde facetime och önskade varandra ett gott nytt år. Nästan som att vara tillsammans, men ändå inte. Nästa nyår får vi fira ihop <3 Alice däremot, hon höll sig vaken. Och jag upplevde det vackraste 12-slaget jag någonsin varit med om. Jag lindade in Alice i en filt och gick ut på framsidan med henne i min famn. Kind mot kind såg vi fyrverkerierna smälla och hon var så lycklig. Mitt livs bästa nyårsafton. Jag är så tacksam över att jag fick dela kvällen med mina barn. Vi. De tre musketörerna.
