Det finns många olika åsikter när det kommer till barn och socker. Jag får ofta frågan hur jag gör med mina barn och socker. Jag tror på lördagsgodis, på lördagar. Skulle det bli lite popcorn eller chips på fredagen till fredagsmyset lägger jag ingen energi på det. Blir det en glass efter middagen mitt i veckan tycker jag inte heller att det är hela världen. Lat? Ja, det kanske vissa tycker. Det jag däremot försöker att undvika är det här med att småäta. Jag tror inte att det är bra för varken kroppen, humöret eller tänderna. Jag tror inte på stenhårda förbud i min familj. Jag har själv haft problem med ätstörningar så jag vill liksom inte göra en stor grej kring socker/fett osv. Jag vill inte ha stränga förbud. Jag vill att det ska vara en naturlig del i livet. Inget som ger skuldkänslor eller ångest. Mat ska ge kroppen energi, that´s it. Jag försöker att se det som bränsle och ibland slinker det ner ett och annat som kanske inte ger så mycket mer än lycka. Jag kommer aldrig låta mina barn höra mig säga "Jag är tjock, jag måste springa bort all den här jäkla julmaten". Eller "Åhh, jag har så feta lår". Jag vill göra mitt bästa för att de ska få en sund och okomplicerad relation till mat, godis och glass. Så därför är det inga förbud när det kommer till godis. Jag tycker att lördagsgodis fungerade fint för mig under uppväxten, så det kommer jag köra med här hemma också. Hur gör ni med godis och glass till era barn? När får de äta godis? Om de får det? Om de inte äter godis, vad äter de istället? Frukt?
