Det är inte alltid helt lätt att bo tillsammans. Jag och Nicklas har olika syn på saker och ting, men våra grundvärderingar är samma. Något jag lärt mig från tidigare relationer är att välja mina strider. Jag väljer vad jag vill ta upp till ytan. Det jag också har lärt mig är att alla människor är olika. Och man kan inte göra om någon annan. Man kan ha önskemål om hur man vill ha saker och ting, men man kan inte göra om någon. Det är skönt att ha kommit till dessa insikter och även om jag önskar att jag hade kommit på det tidigare, har ju livet och gamla relationer format mig. Igår när vi skulle gå och sova skojade Nicklas och sa "Varför tvingar du mig att vara vaken?". Vi hade kollat på Gåsmamman. Det släpptes två avsnitt igår och vi velade om vi skulle se ett eller två avsnitt. Klockan tickade iväg, men vi såg två avsnitt i alla fall. När Nicklas sa så om att tvingas vara vaken var det som att kastas tillbaka i tiden. Fast tvärtom. Och då var det inte något skoj inblandat. Jag blev tvingad att vara vaken i en relation jag hade för många år sen. Jag fick inte sova. Han hade inget jobb, så han sov hela dagarna och var vaken på nätterna. Jag hade ett heltidsjobb på en tidning, ett krävande jobb. Jag behövde verkligen sova. Att inte få sova handlade om att han ville kontrollera mig. Han vägrade släcka lamporna och stänga av ljudet på radion. Jag fick bara lyssna på klassisk musik och han hade ingen tv. Jag var tillsammans med den här mannen i två månader. Tur det. Att det inte varade längre. Han bröt verkligen ner mig på den korta tiden. Att inte få sova på nätterna var helt fruktansvärt. En kväll när jag precis hade lyckats somna kom han och slet undan kudden jag sov på. Vi var hemma hos mig, och alla kuddarna var såklart mina. Men han slet undan den och skrek "Du sover på MIN kudde. Flytta på dig!". Helt galen. Den relationen var helt galen. Jag är glad att jag hade en familj som hjälpte mig att lämna honom.
