Vilken fantastisk helg! Barnen har varit hos mig i helgen och det finns på riktigt inget som slår det. Kärleken till de här små minimänniskorna är så stor. Jag får ångest och ont i magen när det slår mig att jag missar massa tid av deras uppväxt. Skit också. Å andra sidan känns det som att vi ses på ett annat sätt nu. Att jag inte ens tar en minut för given. Att den tiden vi får tillsammans är värd så mycket. Att jag förut "lät dagarna gå". Det låter kanske lite konstigt. Men ja, jag tog det familjelivet jag hade för givet. När jag ser i backspegeln ser jag att jag kanske borde uppskattat det mer. Men nu är det som det är och jag har bara barnen halva tiden. Att älta och gråta hjälper inte mig. Jag får helt enkelt göra det bästa av det livet som blev. Idag har barnen badat i vattenspridare. Ett tecken på att sommaren är här! Jag väljer bort mycket annat för att få vara med mina barn. De är och kommer alltid vara prio ett. Det kan vara tufft för en relation, att barnen alltid är mitt främsta fokus. Därför är det skönt att jag har träffat Nicklas som förstår precis hur jag tänker. Han har också barn (två stycken) från en tidigare relation och känner som jag, att barnen är det viktigaste vi har. Att de mår bra är vårt prio ett.
