Jag minns fortfarande känslan av hennes varma, kladdiga kropp mot min. Hennes lilla, lilla öga som tittade på mig. Först trodde jag att hon bara hade ett öga för det andra var så hårt stängt. Då minns jag att jag tänkte "Det gör inget, jag älskar henne redan över allt annat". Jag minns det första, sköra men ändå starka skriket. Hur kunde en sån liten människa låta så mycket? Jag minns hur det var att hålla hennes hand. Det har gått fyra år sen jag blev hennes mamma, natten då allting förändrades. För evigt. Hjärtat växte och livet blev aldrig mer sig likt. Det finns ett före och ett efter Alice. Hon är ren och skär kärlek. Med mina skor. <3 Hennes första besök på Skansen. Här hade vi kalas för Alice när hon fyllde två år. På Alices ettårsdag gjorde Jessica en makalös tårta med en miljon bananer och massa apor. Så fin! Lika gullig som en liten apa. <3 Bilder från gårdagens kalasfirande kommer i morgon. Nu ska jag gosa med Alice i soffan, hon kan inte sova. ALICE (Hon skrev sitt namn själv här nu)
