Igår lämnade jag jobbet tidigare för att gå med båda barnen till BVC. Alice var inte helt klar med sin 4-årskontroll (hade hörseltest och syntest kvar som hon vägrade sist) och Philip behövde gå på en försenad 3-årskontroll. Jag älskar när vi tre gör saker bara vi. De tre musketörerna. Alice fick börja med att bli vägd, mätt och visa att hon kunde hoppa. Både på två ben men även på ett. Sen fick hon sätta sig och göra hörseltest och syntest, båda gick galant. Hon är ganska blyg i början när hon träffar nya människor och det tycker jag är helt okej. Jag pushar aldrig henne utan låter det ta tid för henne att vänja sig. När hon väl litar på någon är hon väldigt öppen. Vi satt och pratade om hur Alice trivs på sin förskola och om hon tycker om att lyssna på sagor. Jag ville inte skryta, men ändå fråga om det är vanligt att man som 4-åring kan läsa versaler. Det är tydligen inte så vanligt. BVC-sköterskan sa att det bara var roligt om vi uppmuntrade till läsning, så länge Alice tycker att det är kul. Så efter mötet på BVC gick vi och köpte en ny bok. "Billy badar" blev det. Och Alice läste flera ord när vi kom hem. Hon har knäckt koden och jag är så imponerad över det. När det var dags för Philip frågade sköterskan honom hur mycket han pratar. Då svarade han "gagagaga". Alltså som en bebis. Och la sig ner i mitt knä och sög på mitt finger. Haha. Jag skrattade och sa att han kan prata. Hon såg lite frågande på mig och sa: "Men säger han tex: Jag vill det här eller Jag vill inte. Alltså pratar om sig själv som Jag". Och ja. Philip pratar ju hur bra som helst, han ville bara inte göra det när vi var där. Det är i och för sig min typ av humor, även om Philip kanske inte menade det som humor.
