<ol> <li><strong>Jag har tappat bort träningskortet </strong><br /> Ni vet när man lägger någonting viktigt på ett bra ställe. Ett ställe man tänker "det här kommer jag komma ihåg". Men sen gör man inte det. Så har jag gjort med mitt träningskort. Så tråkigt! Nu har jag dock spärrat det och beställt ett nytt, men det är så typiskt mig. Jag vet ju att jag kommer hitta kortet här hemma, på det där bra stället. Men det hjälper ju inte mig nu. </li> <li><strong>Cancerhelvetet<br /> </strong>Aldrig tidigare i livet har jag varit med om att så många jag känner insjuknar i cancer. Jag ville egentligen se Cancergalan igår på tv, men jag klarade inte det. Jag vet hur jag mår när jag ser sånt och ibland kan jag inte öppna upp själen för hemskheter. Just nu känner jag mig skör och då vet jag att det är bäst att låta bli. Dock vill jag uppmana alla som har möjlighet att skänka pengar till Cancerfonden, jag vet att det gör skillnad. </li> <li><strong>Som en elefant på Gröna Lund</strong><br /> Har ni åkte de där elefanterna på Gröna Lund som man åker upp och sen ned i? De är för barn. Man startar på marken, trycker på en knapp för att åka upp och kan stanna på mitten, för att sen åka högre upp eller ner igen. Just nu känns det som jag sitter i en sån. Jag var högst upp och utsikten var magisk. Solen sken på min nos och jag kände livet i mig. Jag kände att pusselbitarna var på plats och jag hade kontroll. En magisk känsla! Tills dess att det sa pang och jag smällde rakt ner i marken. Hårt. Utan förvarning. Utan en chans att försöka styra och hålla kurs. Just nu är jag där nere utan en aning om hur jag ska ta mig upp igen. Jag förstår att det kommer att gå, men just nu känns det som en svår ekvation. En dag i taget.</li> </ol>
