Jag är som en öppen bok. Jag skulle nog säga att jag alltid varit det. Jag vet att alla människor inte är som jag, långt ifrån. Men i och med att jag valde att börja blogga och dela med mig av mitt liv på nätet, får de som läser veta mycket om mig. Det är inte alla i min närhet som vill synas och höras här i bloggen. Eller Tvillingpodden som jag gör tillsammans med min Tvillingsyster. Därför kan jag inte skriva allt precis som det är, rakt upp och ned. Jag fick en fråga om vad mitt förra inlägg handlade om, och det kan jag inte säga med andra ord. Av respekt till de som är inblandade. Men jag kan säga att jag inte mår bra. Inte alls. Jag är utsatt för en inre stress jag inte önskar någon. Idag ska jag in till stan på en jobblunch med Bayer och Jessica är här och tar hand om Monkey. Sen ska jag och lilla hunden iväg till veterinären och hon ska få vaccin. Sen får hon äntligen hälsa på andra hundar, skönt. För hon är verkligen nyfiken på andra hundar som är i hennes storlek. De som är större har hon varit lite reserverad för. Igår följde Alice med en kompis hem efter förskolan och jag har sällan sett henne så kvittrande glad. Hon var som en liten fågel som skuttade och kvittrade. Hon och hennes kompis kramade varandra när de sa hej då. Så fint att se! De hade haft så roligt. Det är första gången hon följer med någon hem sådär. Modigt! Nu ska jag hoppa in i duschen och dra på mig ordentliga kläder. Dags att kicka igång denna tisdag!
