Så bra att jag frågade er om råd och tips. Det blir inte Venedig en hel helg, vi kör nog någon stad i närheten och åker in till Venedig över dagen. Jag älskar när ni kommer med tips och lösningar på saker jag undrar över. Vi ska kika på resa idag och förhoppningsvis boka. Nu när jag sagt upp mig från Skincity (där jag jobbade nästan 90%) har jag möjlighet att resa iväg när jag vill. Det enda jag behöver ta hänsyn till är barnen, när de är här. Det är en skön känsla, att kunna styra min egen tid. Jag behövde verkligen tiden där, på Skincity. Med underbara jobbarkompisar, fasta arbetstider, raster för lunch. Månadsmöten och after works. Jag är tacksam över tiden jag fått där och alla härliga minnen jag tar med mig. Livets största kärlek, min älskling. Min stora, trygga famn. Det jag saknar mest med frilanslivet är att kunna lägga upp min egen tid. Att kunna tacka ja till roliga event som är mitt på dagen utan att lägga in en ansökan om semester. Att kunna åka iväg på en resa mitt i veckan, bara sådär. Jag saknar arbetslivet med Jessica. Visst kunde vi tjafsa ibland, men allt det positiva vi har och hade, det väger upp det tråkiga. Jag är i en fas i livet där jag inte längre behöver ha ont i magen varje månad över ekonomin. Jag vet att jag har pengar så att jag klarar mig. Men mest av allt, så är det kallet att bli doula som avgjorde att jag sa upp mig. Jag har fått frågan om att vara med på en förlossning i höst, och jag tackade ja på en gång. Vilken dröm! Jag blir helt pirrig av bara tanken. En favoritbild från förlossningen där Jessica födde Bonnie. Hon ville ha en livesändning på instagram och jag tror att jag pratade med mamma här i telefonen. Jag kände mig lite som en bläckfisk. Fotade, filmade, uppdaterade nära och kära, masserade, pratade, spolade vatten på och lugnade. Jag tror jag sa "Sänk axlarna, andas, du är så duktig" hundra gånger. När jag tänker tillbaka på de där timmarna på förlossningen blir hjärtat varmt. Tänk att jag fick vara med. Tänk att Jessica litade på mig så mycket att jag fick vara närvarande vid livets viktigaste och mäktigaste stund. Tänk att jag år 2020 kommer ha doula som yrke och kunna vara ert stöd. Jag håller på och funderar på ett namn till nya företaget... Jag har inte kommit på nåt perfekt än.
