Idag var det 6 år sen jag gifte mig. Datumet 17 augusti kommer förmodligen inte alltid kännas som en tagg i hjärtat. För det känns helt ärligt mindre för varje år som går. Men det är märkligt, det är det. När jag stod där och tittade mig i spegeln på Berns hotell den 17 augusti 2013 trodde jag såklart inte att jag skulle stå här, sex år senare, skild. Och mamma till två barn, på halvtid. Jag hade aldrig gift mig om jag visste att jag skulle skilja mig. MEN det var en sjukt rolig dag. Det var så härligt att få träffa alla människor man älskar och fira kärleken. Det krävdes mycket planering, mycket tid, massa pengar - men det var värt det. Jag älskar bröllop och att få gifta sig var magiskt. Läste ett inlägg precis, från när det hade gått ett halvår efter att vi skickat in papper om att skilja oss. Sorgligt. Klänningen är designad och uppsydd av Ida Sjöstedt. Det är två klänningar i en. En spetsklänning med massa gnistrande stenar på. och en tyllkjol med en bas av tung, lyxig siden. På slöjan var det också gnistrande stenar fastsatta. Klänningen är nedpackad och ligger i säkert förvar. Älskade fina mami. En sak som var kul med bröllopet var att få vara nära sina bästa vänner i dagarna tre. När jag ser tillbaka på bröllopet är många av minnena stunderna jag delade med de här tjejerna. Kvällen innan bröllopet när vi badade skumbad tillsammans i vår svit. När de hjälpte mig att klä på mig och Marias nagellack aldrig ville torka. Jag minns den sjukt goda maten vi åt kvällen innan på Berns asiatiska. Hur vi shottade i baren, fast vi egentligen tyckte att det var en rätt dum idé. Vem vill vara bakis på sin egen bröllopsdag? Hur svårt det var att somna den där natten. Det var så mycket pirr och förväntan i luften. Skulle vi klara oss från regnet? (nej) Skulle allt klaffa? (Nja) Skulle alla komma? (Ja!). Jag minns hur nervös jag var när vi skulle åka ut mot Tyresö Slott, så nervös att jag halsade champagne rakt ur flaskan i hissen ner till taxin. När jag jag gifter mig nästa gång, för det vill jag, eftersom jag nu har träffat mitt livs kärlek, så vill jag inte jämföra med mitt första bröllop. Jag vill inte komma med kommentarer som "såhär gjorde vi" eller "den här cateringfirman var kanon, vi tar samma". Men att jag vill gifta mig med Nicklas vet jag till 100%. Jag har aldrig tidigare känt att det är så rätt, på alla plan, med en människa som jag gör med honom. Idag firar vi kärleken mellan Nicklas två vänner K och S. Och det kommer bli magiskt, det är jag övertygad om. Jag känner ingen sorg över att jag och barnens pappa inte lever tillsammans längre. Det var liksom inte meningen att det skulle vara vi, av många olika anledningar. Båda två har det bättre nu i våra nya relationer. Men bröllopet och den härliga festen, det kommer jag bära med mig i hjärtat för alltid. Vilket jäkla drag!
