Igår satt Nicklas och jag uppe sent och pratade i nästan två timmar. Vi pratade främst om barnen och hur stor omställning de behövt gå igenom. Jag sa att varannan vecka, när det bara är jag och Nicklas, då har vi all tid i världen till återhämtning och vila. Och vi har det lugnt! För barnen, som slussas mellan två olika hem blir det aldrig så. De har syskon eller bonussyskon i sina andra familjer och hos oss är det sällan helt lugnt och stilla. Jag byter vecka på torsdagar och Nicklas byter på fredagar. Så barnen får alltid en kväll med båda oss vuxna. Alice och Philip när de kommer och Nicklas barn kvällen innan de ska till sin mamma. Vi pratade om att kolla på om man skulle justera lite, men att det skulle vara aktuellt först nästa höst. Det är inte helt lätt att ändra om i schemat när det är så många människor och familjer inblandade. Vi pratade om julen också, hur vi ska fira det. Både mitt och Nicklas främsta fokus ligger hos våra barn. För oss är det viktigast att julen blir bra för de små. Att vi (jag och Nicklas) kanske inte får fira tillsammans på självaste julafton är ingen sorg. Jag är uppvuxen med skilda föräldrar, för mig spelade det ingen roll vilket datum vi firade julafton. Ni som lever i bonusfamiljer, hur delar ni upp tiden? Så att alla barnen känner sig sedda, får tid ifred och dessutom får känna att vi allihopa är en familj? Det är en utmaning tycker jag!
