Jag fick frågan hur det är att leva i en bonusfamilj. Om det är som i tv-serien Bonusfamiljen. Och jag skulle säga ja och nej. På ett sätt ja, vi har barn med varsitt ex. Nicklas relation med hans barns mamma är kanon. Hon är underbar! Min relation med mig ex är också bra, vi kan kommunicera om saker som handlar om barnen. Det som är viktigt på riktigt. Jag har aldrig sett mig själv som extramamma till Nicklas barn. Han ser inte heller sig själv som extrapappa till Alice och Philip. Däremot vill jag vara en person som hans barn kan prata med. Någon som de kan ha roligt med. Skratta, spela spel, läsa läxor, baka, laga mat med. Men utan att jag uppfostrar eller säger till. Visst kan det behövas att jag ber hans barn vara lite tysta när jag ska natta Alice och Philip. Men jag har aldrig varit arg eller ens irriterad på hans barn. Skönt! Jag skulle säga att bonusfamiljen fungerar väldigt bra för oss. Vi har barn varannan vecka, Alice och Philip kommer på torsdagar och Nicklas barn kommer på fredagar. Då får mina barn en kväll med bara oss två vuxna. Och sen när Alice och Philip har åkt till sin pappa, ja då får Nicklas barn tid med bara oss. Vi gör saker tillsammans, hela stora familjen, men jag skriver inte alltid om det här. Jag har valt att lämna hans barn utanför bloggen, av flera olika anledningar. Mest att Nicklas eller barnens mamma aldrig någonsin valt ett liv i sociala medier.
