Idag kom äntligen Alice och Philip hit igen, dags för mammavecka. Jag var hemma hos barnens pappa med familj innan och åt tisdagstacos. Det kändes bra med en lugn överlämning. Vi pratade om hur vi skulle göra med barnens aktiviteter i höst. Vem som följer med på vad, vem som betalar och så vidare. Vi landade i att det blir både simning och dans. Alice vill i alla fall gå på dans, Philip vet jag inte riktigt än om han vill det. Vill han så får han göra det han också. Men jag glömmer lätt att han är ett helt år yngre än Alice... Det kanske räcker med en aktivitet i veckan för honom... Vi pratade även om hur vi ska göra med födelsedagar framöver, så att det ska bli så bra som möjligt för barnen. Vi kom fram till en lösning som känns väldigt bra för alla, främst för barnen. Hur barnen mår kommer alltid, alltid först. Det känns bra att kommunikationen oss emellan är fungerande nu. Mycket tack vare andra människor runt omkring som hjälper till. Så tacksam när det fungerar. När man kan undvika bråk och konflikter, som ju faktiskt är rätt onödiga. Jag tycker båda barnen hade vuxit flera centimeter sen vi sågs sist. Kan ni också uppleva det, ni som har barnen hos er på halvtid? Att de hinner växa och utvecklas så mycket? Jag hinner inte med! Nu sover båda sött i sina sängar och jag har jobbat klart för idag. Dags att krypa ner i Nicklas famn och titta på en film eller serie. Jag vill hitta någon ny, spännande serie att se. Det känns som vi redan sett allt.
