Jag har inte kommit in i bloggen förens nu, så det är därför min första uppdatering kommer nu. När jag och barnens pappa gick skilda vägar bestämde vi oss för att ha barnen 2-2-3. Alltså till exempel hade jag Måndag och tisdag, sen var de hos honom onsdag och torsdag, sen kom de tillbaka till mig fredag, lördag och söndag. Barnen var så små när vi skilde oss. Alice var 3 år och Philip var 2 år. Minimänniskor. Att vara ifrån sin mamma eller pappa en hel vecka kändes inte rimligt. För oss fungerade det bra med 2-2-3 i början, men ju äldre barnen blev desto rörigare kändes det. Det var som om ingen av oss (framför allt) barnen hann landa. Så fort de kommit till ro skulle de vidare igen. Det känns som ett evigt hoppande och packande av väskan med saker som åkte fram och tillbaka. Tänk, det är fortfarande samma gosedjur som åker mellan mammalägenheten och pappahuset. Kaninen Kacka och apan Nicke. En stor trygghet för barnen tror jag. Sommaren 2017 - livets värsta sommar. Jag var totalt vilse i vem jag var och vad jag ville göra. Här ser ni Kacka, världens gosigaste kanin. Det går knappt ta in hur små barnen var när vi skilde oss. Jag minns barnen som större. Eller jag tänker ofta "de har ju alltid varit såhär stora" när jag sitter och kikar på när de leker. Men de växer fort och de förstår mer än man tror. Ingen av Alice eller Philip minns att jag och deras pappa bott tillsammans. Eller jag tror inte det i alla fall. Barn har ju en förmåga att anpassa sig efter nya situationer. Nu har vi barnen varannan vecka, med bytesdag på torsdagar. Nicklas har bytesdag på fredagar, så barnen får alltid en "egen" kväll med oss vuxna. Jag tror att det är viktigt, att inte alltid klumpas ihop som en stor bonusfamilj. Jag tycker att varannan vecka fungerar okej, eller bra. Men! Jag saknar barnen så sjukt mycket när de inte är här. Det är så tomt när deras rum inte fylls av skratt och fniss. Det är så tråkigt att tvätta och vika deras kläder, när jag vet att de inte kommer ha de på en hel vecka. Det är värdelöst att ställa sig och laga mat, när det bara jag och Nicklas som ska äta. Han känner oftast samma sak och vi kör ofta hämtmat när vi inte har barnen. Det ska vi dock bli bättre på av ekonomiska skäl. Ni andra som har barn men inte lever med partnern ni fick barn med, hur gör ni? Kör ni 2-2-3 eller varannan vecka? Eller är de hos din fd partner varannan helg? När jag var liten var jag bara hos pappa varannan helg. För vår relations skull var det alldeles för lite. Jag hade behövt träffa pappa mer, därför är det så viktigt att barnen är hos sin pappa lika mycket som de är här. Båda föräldrarna är lika viktiga tycker jag.
