Jag fick en fråga om att vara med i en intervju i amelia som handlade om att acceptera sin kropp och sitt utseende. Jag har haft vitiligo (vita fläckar på huden som helt saknar pigment) sen våren 2020, så intervjun handlade om det. Du kan läsa texten här. Lilla mamma och hennes fläckiga händer. Min mamma har haft vitiligo sen hon var tonåring. Hennes fläckar är dock mer framträdande än mina, speciellt på händerna. De flesta av mina vita fläckar sitter på rumpan och den visar jag ju inte särskilt ofta. Det jobbigaste med de vita fläckarna är att de inte tål sol. I somras brände jag mig flera gånger på ögonlocket, där är huden extra känslig. Fläckarna började på fingrarna. Jag upptäckte det när jag var sjuk i covid och satt ute och solade på balkongen. Sen dök det upp fläckar i armhålan, på handlederna och armbågen. Jag har ingen aning om hur detta ska sluta. Om jag som mamma kommer bli mer vit än brun, eller om det stannar här. Jag har hört att det kan stanna upp för att sen sprida sig mer efter några år. Men som sagt, jag har ingen aning om hur min hud kommer se ut om några år. Någon mer som läser bloggen som har vitiligo? Har ni accepterat era fläckar? Eller hur tänker ni?