Den här jackan letade jag efter i en timme igår utan resultat... Tänker att magen skulle få plats i den. Den här bilden är från förra våren. Jag försökte få på mig den här klänningen från Mayla i torsdags, hehe, det gick absolut inte. 100% siden och en växande mage går inte ihop. Hoppas kunna ha den sommaren 2015 igen. Annars får den säljas på blocket! Det är så sjukt egentligen hur det här med bilden av ens kropp förändras. Jag har ju inte varit gravid så länge (är i vecka 23), men det känns som att jag alltid sett ut som jag gör nu. Jag var tvungen att titta tillbaka på gamla bilder från i somras och höstas och jämföra. Det är ju inte bara magen som vuxit, utan även höfterna och resten av kroppen. Jag har inte vägt mig, så jag vet faktiskt inte hur mycket jag gått upp i vikt. Och jag bryr mig i ärlighetens namn inte om det heller. Min barnmorska vägde in mig när jag var där på mitt första besök och jag lär ju få väga mig nästa gång jag är där. Men det är inte vikten som fascinerar mig, utan formen på kroppen. Och det är så märkligt att veta att bakom den där bulan på magen ligger en liten tjej och växer och har sig... Jag kan fortfarande inte riktigt förstå hur det är möjligt! Den här bilden är från den 10 november, dagen efter att jag hade gjort ett graviditetstest och sett ett svagt plus växa fram. Vi skulle åka till Ikea och allt jag kunde tänka på var att det låg ett litet frö i magen. Jag var glad, förväntansfull och livrädd på samma gång. Jag vet att väldigt många viktnojar under sin graviditet och vill komma i form så snabbt som möjligt efteråt. Och jag vet ju inte alls hur jag kommer att känna efter att Alice kommit till världen. Jag kanske också får panik, det kan jag ju inte veta nu. Men jag ser i forum och andra bloggar att det är ständiga diskussioner om hur mycket eller lite man gått upp och hur fort efter som man rasat i vikt (eller inte rasat!). Det verkar vara så VIKTigt. Just nu ser jag bara på min kropp som ett mirakel, ett mirakel som kan bära på ett barn utan några större komplikationer. Trots att jag har ont nästan varje dag (i höften bland annat) inser jag att det finns många som har det mycket värre. Större bröst, bredare höfter och en stor kula på magen. Jag älskar min nya kropp men inser tyvärr att alla blivande mammor inte gör det. Jag tycker att man ska passa på att njuta istället för att fokusera på vikten eller storleken på kläderna. Inget blir ju bättre av att du får ångest över att höfterna är breda eller ansiktet rundare, eller hur? /Angelica
