Första vattengympapasset den här graviditeten är nu avklarat. Det är så skönt att vara typ viktlös i vattnet. Idag har foglossningen varit riktigt vidrig. Jag gör mitt bästa för att bita ihop på jobbet men på bussen (som tar nästan en timme) på väg hem var tårarna inte långt borta. Om man inte haft foglossning är det nog svårt att sätta sig in i hur det känns. Det känns som Stefan har svårt att förstå hur ont jag har. Smärta plockar inte fram mina bästa sidor heller... Snarare sämsta. Jag blir grinig och irriterad och det går såklart ut över honom. Nu ligger jag i soffan och tänkte faktiskt somna här. Älskar att somna till ljudet av tv:n. /Angelica
