Min mamma blev "veckans kollega" på jobbet i veckan, då skrev jag till henne "du vet väl om att du är världens bästa mamma?". Häromdagen när vi sågs började jag gråta och berättade hur tacksam jag är för hennes hjälp med både hund och barn. Utan hennes och Jessicas hjälp hade jag inte kunnat jobba varannan vecka på Danderyds sjukhus. Varje dag när jag är på jobbet är jag så genuint lycklig hela vägen in i själen. Det spelar ingen roll om dagen är hektisk och jag landar på 16.000 steg. Det är ett drömjobb på alla sätt och vis. När vi var små växte vi upp med vår mamma. Vi var hos pappa varannan helg, så det var mamma som hade hand om alla hämtningar, lämningar, läxläsningar och kärleksproblem. Det är först nu jag verkligen inser vilket tungt lass hon drog. Och drar! Hon fortsätter ju i samma anda som du, att hjälpa mig och Jessica. Hon är verkligen den bästa mamman man kan önska sig, jag borde säga det till henne oftare. Jag tycker såklart att alla människor får göra precis som de vill, men själv skulle jag aldrig någonsin vilja ha barnen varannan helg. Det skulle inte gå rent känslomässigt. Som sagt, alla får göra som de vill, men jag skulle inte välja bort mina barn för någonting annat. Skulle du? Mamma har gjort allt och lite till för att jag och Jessica ska få en sån bra uppväxt som möjligt. Hon har bytt jobb för att kunna både lämna och hämta oss från förskolan. Hon bakade bullar till oss varje fredag när hon tog ledigt, så att vi skulle ha en härlig fredag när vi kom hem från skolan. Jag är tacksam för det, då och nu. Men faktiskt ännu mer nu, när jag har egna barn och gör mitt bästa för att få ihop det så kallade livspusslet.
