Jag har fått många frågor om varför jag kämpar på med amningen, vad jag vill ha ut av det! Varför jag utsätter mig själv för den stressen. Jag fortsätter att amma för att jag tycker att det är mysigt och praktiskt. De stunderna är fantastiska när det väl fungerar. Hon får ju ersättning också, så jag kämpar inte på och sitter med en svältande bebis och trugar med bröstet. Jag tänker ge det här tio dagar (har kommit överrens om det med min bvc-sköterska) och se hur det fungerar. Och just nu känner jag ingen stress, jag känner mig faktiskt rätt lugn. Det blir som det blir, jag är bara inte redo att ge upp amningen helt efter sju veckor. Nu när jag varit hemma i tre dagar har det fungerat bra med matningen. Men ja, det tar väldigt lång tid. Först ammar jag tio minuter på varje bröst och sen får hon ersättning, så varje matning tar ju sitt lilla tag. Men som sagt, just nu fungerar det bra men vi får se hur det känns om en vecka. Nu ska jag äta mellis! /Angelica
