Jag och Pontus har varit tillsammans i två år och två månader och även om det är ett tag, lär vi fortfarande känna varandra. I dagsläget har vi bara varannan helg där det finns tid för oss två. Den tiden är så oerhört värdefull. I helgen som var åkte vi upp till vårt landställe utanför Hudiksvall. Vi har kört skoter, grävt snögropar och solat, varit på födelsedagskalas och fått sovmorgon. Vi har blivit bjudna på frukost, lunch och middag och haft det så himla härligt. Det bästa med Pontus är hans äventyrliga sida. Han är spontan (vilket jag älskar med honom) och gör en vanlig promenad i skogen till något spännande. Han är bra på att lyssna, är kärleksfull, omtänksam och klok. Han älskar närhet lika mycket som jag och han får mig att skratta, även när jag är ledsen och gråter. Han får mig att känna mig mindre orolig (är en orolig själ) utan att på något sätt förminska det jag känner. Jag kan vara mig själv med honom och det är något jag värdesätter. Att vara i en relation där man känner att man behöver förändra sig själv eller tassa på tå är något jag aldrig mer vill uppleva. Med Pontus kan jag slappna av helt och hållet. Att han dessutom är sjukt snygg är ett plus. Jag vill bli gammal med honom. Jag längtar efter att få bli hans fru.
