Jag minns mina egna utvecklingssamtal som ångestfyllda. Varför vet jag inte, för jag var helt okej duktig i skolan. Men jag tyckte att det var jobbigt att liksom ha med föräldrarna i skolan. Det var ju "min arbetsplats" som det så fint hette. Även om jag inte var en störig person i skolan eller hade några större problem var de där utvecklingssamtalen riktigt hemska. Jag ska göra mitt yttersta för att få mina barn att känna att det är kul. Jag menar inte på något sätt att det är mina föräldrars fel, det är det inte. Men jag tror att upplägget utvecklingssamtal inte passar alla. Nu körde vi via zoom och det var så kul! Alice och hennes lärare satt i skolan, jag satt på kontoret och barnens pappa var hemma. Väldigt smidigt! Elsa och Alice. Tänk vad snabbt de växer! Just nu mår jag riktigt bra i själen. Jag ligger i fas med studierna, det är mammavecka och jag har långa samtal på kvällarna med människor jag tycker om. Jag älskar att prata i telefon eller ringa FaceTime. Nu när man inte kan ses som förut är det perfekt med videosamtal. Jag borde däremot vara sprakig då jag har pms, men den är som bortblåst. Nu ska jag storstäda här hemma innan jag sätter mig och jobbar. Det behövs vikas tvätt, bäddas rent, dammsugas och skuras.
