Jag har arbetat på sjukhuset hela veckan och är slut som en liten apa. Jag har gått upp 05 alla dagar och somnat tidigt alla kvällar. Min oro över knölen i bröstet har gjort sig påmind, då jag hoppades att den skulle ha minskat i storlek. Jag hoppas och tror att undersökningen på onsdag kommer att gå bra. Det känns lite läskigt med mammografi, men är säker på att det bara är en bild jag har i huvudet som är fel. Jag vill bara få det gjort så att jag kan lägga detta bakom mig. Tillbaka till friska luften! Jag har hjälpt Pontus att snickra en massa, oväntat kul faktiskt. Jag har alltid sagt att jag inte är händig, men det är jag! Och duktig på det! Jag fick massa beröm och tips på hur jag kunde tänka för att inte vakna med ont i hela kroppen i morgon. Det kommer jag nog göra ändå, jag är så ovan att hamra och såga. Klassiskt selfie i hissen på jobbet. I början när vi hade munskydd på jobbet var det ovant och svårt att andas. Nu är jag van och tänker inte ens på att jag har det på mig. Använde ni munskydd när ni är i affären eller åker kommunalt? Min gulliga älskling som bygger och fixar. Jag har svullna ögon idag eftersom jag grät halva bilresan upp hit. Vi lyssnade på Björn Nattikos sommarprat (igen) och jag hade glömt hur sorgligt det var. Både jag och Pontus satt och torkade våra tårar och blev påminda om hur skört livet är. Det är inget man ska ta för givet. Sen min faster dog i höstas har jag lärt mig att ta vara på varje dag. Det är fint.
