Igår när jag bläddrade i ett gammalt nummer av tidningen mama hittade jag en debattartikel som jag var med i. Jag skulle vara för eller emot att prata om döden och hemska sjukdomar med små barn. Jag är en rätt svår person att ha med i debatter, jag är en sån där som liksom kan tycka både ja och nej i många frågor... Jag förstår ju vad Anna i debatten menar när hon säger Ja till att prata om döden. Hur som helst, jag tror att det kommer en tid längre fram när vi kan prata om hemska sjukdomar som cancer här hemma. Hur resonerar ni? Pratar ni med era barn om döden? När Alice börjar fråga om det kommer jag absolut förklara hur jag tror. Jag tänker ju att man kommer till himlen när man dör (naivt tycker många) och det tycker jag på nåt sätt är ett fint sätt att förklara för ett barn. Jag vill inte skydda Alice och Philip från allt hemskt som händer i världen, men när de är så små behöver de inte gå omkring och ha ont i magen och tänka på krig och svält. /Angelica
