Jag och Jessica är ju enäggstvillingar och delar alltså samma födelsedag. Det har varit helt naturligt att vi haft samma födelsedag men när jag var ungefär 22-23 tror jag valde jag att fira födelsedagen själv. Jessica fick komma som gäst på min fest men hon skulle inte firas. Helt sjukt känner jag idag när jag tänker på det, men där och då var det så viktigt för mig. Vi har alltid varit tvillingarna" och aldrig bara Angelica. Det är alltid "de där två gapiga tvillingarna".... Jag var trött på det. Jag ville vara min egen människa. Idag är jag och Jessica tightare än någonsin och jag skulle aldrig drömma om att fira min födelsedag utan henne. Eller jag vill liksom inte göra någonting utan henne. Jag tror inte att det är helt lätt att komma in i vår gemenskap om man är helt ny i vår bekantskap. Vi försöker inkludera alla men går "lätt tillbaka till barndomen" som Ibbe brukar säga. Vi har en sån sjuk historia tillsammans i och med att vi typ gjort exakt allt tillsammans. Ibland får vi frågor från tvillingföräldrar om vad som är rätt och fel när det kommer till tvillingar. Alltså ska man låta de umgås så mycket? Ska de inte ha egna intressen? Gå i olika klasser? Ha olika vänner? Nej, säger jag. Eller jo! Lyssna på dina barn, på dina tvillingar. Ta in hur de är och vad de vill göra. Vill de umgås med varandra tycker jag att de ska få göra det. Jag tror inte på att separera bara för att. Igår firade vi vår 31:a födelsedag och det var så mysigt att träffa familj och släkt. Jag vill köpa en stor herrgård och bjuda in till julaftonsfirande där alla i släkten får vara med. Vilken dröm! Liten skruttis som har hög feber idag. <3 /Angelica
