Jag blir matt och trött när det är för många intryck. Eller för många... När det är intryck i form av ljud, ljus och många människor blir det för mycket för mig. Ett exempel på detta är besöket på Gröna Lund i söndags. När alla åkte Blå tåget väntade jag med Bonnie utanför. Blå tåget ligger precis under den klassiska blå berg- och dalbanan. Ljudet från rälsen och skriken från människorna gjorde mig så tröttare och matt. Jag kan inte minnas att jag alltid varit så känslig för intryck. Eller så har jag det, men jag har förträngt det. Just nu upplever jag att jag är extra känslig. En kort paus på toaletten på Gröna Lund. Jag har blivit bättre på att djupandas och dra mig undan. Jag kan inte riktigt stänga av när det blir för mycket, men jag kan i alla fall lyssna på signalerna som kroppen skickar ut. Irritation, svårt att koncentrera mig, klåda på kroppen och huvudvärk är några tecken på att intrycken har blivit för många. Just ljud är något som jag just nu är extra känslig mot. Att göra övningar i mindfulness har hjälpt mig. Inför känslomässigt jobbiga möten (ej jobbrelaterade just nu) sätter jag mig och lyssnar på någon guidad meditation. Nu senast var det en hypnos för att komma ner i varv och hitta sin inre röst. Jag blev rörd till tårar under den och lyckades ta mig igenom mötet utan att varken bli arg eller ledsen. Självklart är det okej att känna, men under just dessa möten vill jag vara lugn och trygg. Jag har skrivit om en annan övning förut som min coach Nina har lärt mig, den gör jag varje dag. Jag lägger höger hand på hjärtat och säger högt "Jag är trygg, jag är stark". Ibland kommer det andra meningar, men just trygg och stark är ord som jag vill ha som mantra. Och "Idag ska jag vara nykter oavsett vad som händer". Om en vecka har jag varit fri från alkohol i 10 månader. Mitt livs bästa beslut, mer om det senare. Det pågår mycket i mitt liv som jag inte kan eller vill skriva om här. Jag vet att ni vet det, men jag vill ändå skriva det. Jag kan inte dela med mig av allt som händer, av hänsyn till andra människor men även min egen integritet. Jag känner att just den sidan av mig har förändrats de senaste åren. Förut var jag mer som en öppen bok, även om jag självklart inte delade med mig av allt. Nu håller jag mer för mig själv och "vräker" inte ut mitt privatliv på samma sätt. Jag mår bättre av det och jag tror att ni tycker att mitt liv är intressant att följa utan att jag berättar allt. Kram på er och tack för att ni läser!
