Alice är inne i en fas där hon vill berätta vad gosedjuren, figurer i böcker eller dockor har för känslor. Hon säger om någon är ledsen eller glad. När någon är ledsen vill hon gärna krama och trösta. Jag tycker att det är fint av henne. Jag åkte buss i morse med kompis Sanna som jobbar som BVC-sköterska och då pratade vi om det här. Det är viktigt att ett barn blir tillåten att visa alla känslor. Att man inte ska säga "Nej, inte gråta" eller "Nej, inte vara sådär arg". Att det är viktigt få lära sig att man känner olika känslor och att det är okej. Jag vill inte på något sätt skriva något dåligt om mina föräldrar, men jag minns att båda jag och Jessica blev ombedda som barn att vara tystare. Till viss del förstår jag det, vi har nästan alltid varit såna som syns och hörs när vi kommer in i ett rum. Vi tar plats. Ibland för mycket, absolut. Men jag tror att det är viktigt att man får vara den man är, oavsett om man skrattar väldigt högt eller är en tyst person. Jag tror att blyga människor mår bra av att utmana sig själva att bli lite mer framåt och sånna som jag, gaphalsar, mår såklart bra av att låta andra ta plats också. Men åter till känslor och barn. När Alice är arg kastar hon sig på golvet och skriker och bankar med sina små händer. Jag tror på att låta henne bli arg, låta henne gråta när hon är ledsen och erbjuda henne en kram när hon gråter. Jag tror inte på att säga "Det gick bra" det första man gör när hon slår sig. Jag tror på att bekräfta hennes känslor och det som precis hände. Istället för att snabbt säga "Det gick bra" tror jag mer på att säga "Oj, du slog dig. Får jag se? Ska jag blåsa? Kom får du en kram" och sen trösta. Att inte få gråta när man är ledsen kan ge en stor klump i magen. Sen behöver man såklart inte skrika "ÅH NEJ DU GJORDE DIG ILLA, HJÄLP!!!" heller. Det hjälper ju knappast barnet, men ni förstår nog vad jag menar. Hur tänker ni kring barn och känslor? Det är ju svårt att alltid låta barnet visa vad hen känner, som i affären när folk stirrar. Men i det stora hela tror jag på att låta barnet visa alla sina känslor och prata om det. /Angelica
