Jag hatar att vara negativ här i bloggen, det gör liksom ingen glad. Men det är svårt att låtsas vara en sprudlande glad och pigg person när det inte alls stämmer. Den här natten alltså... Jag kunde omöjligt somna så jag låg och vred och vände på mig i flera timmar. När jag väl somnade vaknade jag trehundrasju gånger. Jag hade ont i magen, men inga sammandragningar. Nu när jag äntligen bestämde mig för att gå upp stod jag inte ut när jag såg mig själv i spegeln. Stora ringar under ögonen, jag är svullen och jag ser sååå trött ut. Jag började storgråta. Så nu ligger jag här i soffan och snyftar, tycker synd om mig själv (Skärp dig!!!) och dricker kaffe. Samtal mellan mig och Stefan som precis utspelade sig: Jag: ..... Vet du..... Jag tror att jag är på väg att dö. Det är nog det. Jag måste dö för att Alice ska födas. Stefan:...?..... Va? Jag: Ja, jag ska dö. Stefan: Nej, tack! Det är inte det jag signade upp mig på. Jag ville ha happy life, happy wife och en unge. Snälla Alice. Kom snart. Eller snälla kropp, gör så att jag känner mig pigg och glad igen. Jag känner inte igen mig själv längre. /Angelica
