Det är tur att det finns stora, mörka solglasögon för jag grät hela vägen hem från mammaträffen. Det var supertrevligt, väldigt gulliga mammor och söta bebisar. Men Alice skrek typ hela mötet. Och blev inte nöjd av att ammas och inte av att vaggas. Men hon blev nöjd efter en flaska ersättning. Så jag och min bvc-sköterska bestämde efter att ha pratat en stund att vi ska öka på ersättningen igen för att se om det kanske är så att hon inte blir helt nöjd med bara min mjölk. Och om hon fortfarande är missnöjd ofta så ska vi utesluta mjölk. Men först testar vi att ge ersättning efter varje mål om hon inte är mätt och nöjd. Men det gör mig så jäkla ledsen. Jag känner mig sjukt misslyckad som mamma, som inte klarar av att ge mitt barn mat. Jag vet att jag inte behöver känna så, men det gör jag. Jag skulle verkligen vilja att det fungerade att helamma, men det verkar inte göra det.... Är det fler som läser som haft samma problem? Eller känt samma sak? Jag har ammat i snart sju veckor och planerar att amma i många till. Men varför känns det som ett nederlag att ge mer ersättning? Huvudsaken är att Alice är nöjd och mår bra, jag får tänka så. Hon växer ju som hon ska, hon följer sin lilla kurva. Jag får lägga de där dumma "jag duger inte som mamma"-känslorna på hyllan. /Angelica
