Vilka fantastiska barn jag har! Bilresan gick hur bra som helst och jag fick ett samtal som löste en av de tyngsta stenarna i mitt bröst. Har ni testat att köra bil och gråta av lycka samtidigt? Eller bara gråta och köra bil samtidigt? Det går inte så bra, jag rekommenderar det inte. Jag är hur som helst så lycklig över att ha världens finaste familj nära mig när saker och ting skiter sig, Det är ytterligare några pusselbitar som behöver hamna på plats innan jag är i hamn känner jag. Men nu tar jag bara en dag i taget. Varje litet steg är en seger. Och varje dag med barnen nu är livets liv. Vi gjorde ytterligare ett stopp under vår resa ner till Eksjö och barnen fick köra runt i en mataffär med varsin liten kundvagn. Vi skulle handla blommor till Marias familj, men det var skönt för kidsen att få sträcka på benen. Och för mig att ta en paus från körningen. Igår var det exakt två år sen jag tog körkort. Jag är fortfarande stolt över det. Vilken enorm frihetskänsla! Att bara kunna packa in barnen och alla grejer i bilen och åka ner till Småland spontant är skönt. Så så så skönt! När vi hade ätit middag (ljuuuuvlig lax med Calles hollandaise och färskpotatis) gick vi en promenad till lekparken och sen förbi Marias gamla skola. Barnen hade nog kunnat vara ute en stund till, men klockan blev mycket och det var dags att sova. Alice somnade dock inte förens klockan 22. Hoppas på lite sovmorgon i morgon! Jag hoppas på fint väder även i morgon så vi kan ta en sväng till stranden. Jag tänker mig lite dopp av tårna i vattnet och en glass. Perfekt onsdag!
